Tankar om bloggande

Det här med bloggande är nytt för mig, sakta men säkert tar jag in kunskapen. Jag ser oerhörda möjligheter med bloggen i undervisningen. 
Blev oerhört inspirerad av de många olika sätten som man kan arbeta med bloggen i undervisningen. Tänk vilka möjligheter!

Jag känner mig oerhört inspirerad att börja arbeta aktivt med bloggen i min undervisning. Jag kan se så många vinster. Elevernas engagemang att t.ex redovisa arbeten och recensera lästa böcker direkt i bloggen där de kan få en direkt respons i form av kommentarer från klasskamrater såväl som från läraren. Sedan är det ett utmärkt sätt att visa upp vad man gör i skolan. Det kan fungera som en slags portfolio och samarbetslänk mellan hem och skola. Bloggen är också extern och är inte beroende av ibland krånglande lärplattformar.


Fördelarna tar över nackdelarna med bloggen. Men naturligtvis tänker jag teknisk utrustning hemma såväl i skolan, bristande internetuppkoppling samt säkerhetsaspekten för de barn vars föräldrar inte känner sig trygga med att deras barn blir "synliga" på nätet. 


Ett vanligt användningsområde med bloggen är väl i reklamsyfte, i synnerhet inom mode. Många bloggar för att väcka debatt, att skriva om något man är intresserad av och brinner för.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att blogga om saker som jag är intresserad av, att få dela med mig om mina tankar och få andras respons.

Låta elever publicera på internet - ett föräldraperspektiv

Idag vid ett IUP-samtal berättade jag för en förälder om mitt framtida arbete med bl a bloggen. Jag förklarade fördelarna och de pedagogiska vinsterna, men föräldern uttryckte en oro kring att låta sitt barn publicera på nätet. Vad det här handlar om är alltså internetsäkerhet och tankar om skolans uppdrag. Föräldern nämnde att "allt som läggs ut och skrivs går aldrig att suddas ut, det finns alltid kvar". Det fanns alltså en oro att eleven skulle skriva något olämpligt som inte sedan skulle kunna ångras. Även om jag gjorde mitt yttersta att försäkra föräldern om att säkerheten är viktig och att en granskning innan publicering skulle ske var det svårt att få föräldern "lugn" i denna fråga.

Jag märkte i allt detta att det inte var någon idé att diskutera vidare om de pedagogiska fördelarna utan det som möjligtvis gjorde föräldern lite mer avspänd var att det faktum att det här med blogg finns med i de nya kursmålen i svenska.  Och att skolan tar säkerheten med internet på största allvar. Men 100 % garantier går det väl aldrig att ge. Risker finns det alltid när man publicerar.

Det här fick mig att fundera över hur viktigt det är med goda underbyggda argument i skol- och undervisningsfrågor när man ska övertyga föräldrar i synnerhet om de här frågorna. Har vi inte dem med oss är det svårt att lyckas.

Är det någon av er andra som råkat ut för liknande situationer? Hur tacklade ni det?
Hur arbetar vi med föräldrar och internetsäkerhet?

Web 2.0 - om roller och utveckling

Jag får alltmer insikt i hur viktigt det är att förkovra sig och regelbundet använda de digitala verktygen för att kunna arbeta med dem på ett fruktbart sätt i undervisningen. Jag inser hur liten del jag egentligen använt mig av i min undervisning.  Att det finns så mycket mer jag behöver lära mig. Viljan att prova det jag lär mig här är stor, men jag har märkt att det är en del saker som gör det svårt väl på plats i skolan. Det handlar inte så mycket om tekniken utan på förhållningssätt och roller. Jag blir alltmer övertygad. Eleverna har sina invanda roller såväl som vi lärare. Det finns invanda arbetssätt och rutiner som sitter 
" i väggarna". Det gäller att skola om eleverna i det här nya arbetssättet. De har redan grunderna då de är en del av den digitala generationen. Men visst är det nytt för dem.


 Ta bara en sådan sak som att helt plötsligt är det ok att arbeta med Facebook i skolan, eller att helt plötsligt ska eleven chatta med läraren. Jag ser det som en nödvändighet att tala om dessa roller och dilemman.
Jag tycker det är så spännande att vara en del av den nya tekniken och därmed omvälvningen. För mig är det stimulerande att arbeta utvecklande. Jag har min utbildning och erfarenhet som bas och ser det som min plikt som lärare att följa med i utvecklingen. Att anpassa undervisningen till världen utanför skolans fyra väggar.

Film och skapande

Jag blev helt förstunnad när jag tittade på Youtube-filmen "Video maker's favorite green screen". Helt otroligt hur man på ett för mig så "enkelt" sätt man kan trolla och trixa med filmskapande genom relativt "enkla" effekter. Även om jag tror att det är mer avancerat än vad filmen vill framhäva.
Filmen väckte i alla fall en plötslig lust hos mig själv att börja arbeta med filmredigering med eleverna. Tänk vilken glädje det skulle ge dem att själva kunna skapa något liknande. Och vilket tillfälle att arbeta tillsammans. Sen tänker jag vilken möjlighet att kunna arbeta med kritisk granskning och filmskapande. Sen effekternas och trixens påverkan på oss tittare. Jag såg framför mig hur jag och eleverna tillsammans skapade egna tv-program om särskilda ämnen. Allt från läskiga filmsekvenser till faktainslag. De kunde göra sina egna vädersändningar m.m.  Det egna skapandet och det entreprenöriella skulle vara en utgångspunkt.

Men under filmens slog det mig också att ... Hur gör man egentligen dessa trix från början? Vilken teknik och rekvisita behövs mer än en grön skärm? Tror jag måste söka vidare för att se om jag finner en mer detaljerad instruktion.

Vore intressant att få höra om det finns någon som har arbetat med filmeffekter på det här sättet med sina elever och kanske tips från er vad ni hade för övrig utrustning m m.

Två skilda världar - tankar kring relationer och vänskap

När jag började läsa  boken Digitalis filosofi fastnade jag för

det här med datormedierade relationer och vänskap.

Frågan väcker många tankar som jag som pedagog absolut måste tala med eleverna om. Jag tror det är viktigt att samtala med dem om innebörden med vänskap. Hur skapas relationer och hur upprätthålls dem både i den s.k. verkliga världen och online. Genom hjälp av verktyget datorn skapas relationer i olika sociala nätverk. Vänskap innebär bland annat ömsesidigt utbyte av varandra. Sen handlar det mycket om ”sharing”. Vi delar intressen, ”vänner” och vi delar med oss av olika upplevelser och händelser. Vi behöver också bekräftelse, att synas och uppmärksammas.  Överlag är vänskap och relationsskapande en viktig del av livet. Hur gör vi egentligen när vi påbörjar och upprätthåller våra vänskapsrelationer? Det är viktigt att belysa skillnaderna mellan online och i offlinelivet. Sen är det viktigt att tala om sociala relationer och vara medveten om att det finns elever som har svårt med sociala relationer “irl”. Sen behöver vi samtala med eleverna om skillnaden mellan online- och offlinevänskap och om innebörden av att vara vän. Det är lätt att endast med ett knapptryck bjuda in vänner och delge och kommentera händelser än att klara av att inleda och upprätthålla vänskap irl. Jag tror att det finns en risk att det lätt bildas en ny sorts vänskapskultur, en som naturligtvis också fyller sin viktiga funktion.

En annan viktig del är vikten med kroppsspråk som man till viss del går miste om via skriften på en skärm. Genom att slippa se personens kroppsspråk slipper vi bearbeta de känslor som tolkningarna av den andres kroppsspråk ger. Vi slipper se blickar och andra kroppsliga uttryck. Naturligtvis innebär detta att många blir modigare och att vänskapen får en annan innebörd. 

Sen har vi det här med olika nivåer av vänskap. I de sociala nätverken kan inte nivåerna för vänskap justeras som irl där vi har bekanta, arbetskamrater, skolkamrater och nära vänner som vi kanske växt upp med. I t.ex Facebook är man vän eller inte vän. 

Jag kommer framöver att arbeta med mina elever kring vänskap online och fördjupa mig i arbetet kring status kopplat till vänskap och diskutera konsekvenser av “sharing”, delande av information ur relations- och vänskapssynpunkt.

Sen kan vi fundera vidare på vem som egentligen är din vän på nätet?

Maria

Att samtala på ett djupare plan med sina elever via chatt

Efter att ha läst rapporten angående Unga nätkulturer  som KK-stiftelsen lyfter fram där läraren Staffan Humlebo för fram  fördelarna med användandet av MSN som klassrum för att skapa en djupare kontakt med hans elever väcktes många tankar inom mig. Han lyfter fram förtrolighet och att ha modet att våga diskutera frågor av personlig art. Han menar på att det ställer högra krav på läraren.  Jag håller med honom där, det ställs höga krav att våga diskutera livsfrågor och att ha förmågan att vara personlig utan att vara privat. Jag undrar...Är det skrämmande att komma närmare sina elever och samtala om frågor om livet på en chatt?
Alltmer inser jag vikten av att våga ta steget mot ett mer digitalt förhållningssätt. Att våga släppa in olika medier för kommunikation och att se att det faktiskt finns fördelar gentemot diskussionerna i klassrummet. Många gånger finns det allt för många som inte kommer till tals, dessutom skapas också många gånger ett klimat som hämmar många elever från att våga dela med sig av sina tankar och frågor på grund av rädslan att bli utpekad och bortgjord.

Är det någon av er lärare som provat att införa chatten i sin undervisning och i samtal med eleverna?

En fortsatt tanke angående digitalt berättande

Jag vill återanknyta till mitt förra inlägg om digitalt berättande. I avsnittet Tools for online engagements and communication i boken Education for a digital world menar  författarna by David Brear with Joseph Tomei  att elverna medan de berättar sin berättelse skapar de sig en kunskap och kännedom om bland annat om olika mjukvaruprogram. /---/(  s. 401).

Andra fördelar som de nämner är att när yngre elever märker att deras berättelser värdesätts och är intressanta för deras lärare och klasskamrater, kan deras självförtroende förstärkas. ( min översättning).

Jag  tycker det är viktigt att låta eleverna få många tillfällen att skapa i skolan. Genom det digitala berättandet står skapandet och kreativiteten i centrum. Genom att använda sig av ett program som Storyline där bilder redan finns färdiga att använda kan fokus läggas på själva textskapandet. Därefter kan man successivt övergå till att arbeta med bild och ljud. Här kan också en grund läggas till andra typer av digitalt berättande som t.ex. bloggskrivande. I Storyline ges eleverna en möjlighet att skriva tillsammans och publicera sin berättelse inom eller utanför klassen. Även här ges en träning inför att skapa inför andra ögon.

 

Digitalt berättande

I förra veckan introducerade jag det digitala berättarprogrammet www.storybird.com  för mina elever. Programmet anpassar sig för de flesta åldrar. Vi skapade en gemensam berättelse utifrån arbetsområdet lag och rätt  inom samhällskunskapen. Berättelsen skulle handla om en person som hade varit med om ett brott. Genom berättandet kunde elevernas reflektioner om konsekvenser komma fram. Alla hjälptes åt och eftersom en uppsjö av bilder finns tillgängliga kunde vi samtidigt diskutera bilden som förstärkande element i berättandet. Många blev nyfikna och visade stort engagemang.

Genom publicering av berättelsen är eleverna tvungna att skriva mottagaranpassat och göra berättelsen extra spännande och läsbar. Publiceringen sker inom den egna klassen eller externt på Internet. Vi valde den interna publikationen som ett första steg. För en extern publikation måste vårdnadshavarna vara informerade anser jag. Programmets skapare lägger stor vikt vid säkerheten vilket också tas upp på deras sida.
Supporten är bra och det finns även en särskild sida till föräldrar som man kan länka in i ett informationsbrev hem till vårdnadshavarna. Alternativt skulle det kunna läggas ut på skolans webbaserade lärplattform.

En annan sak som www.storyline.com erbjuder är möjligheten att skapa s.k. assignments/uppgifter som eleverna kan göra inom anvisad tid.

Jag kommer definitivt att fortsätta använda digitalt berättande inom olika ämnen. Möjligheterna är enorma.

Digital storytellling tas även upp i kapitel 5 i boken " Education for a Digital World" i avsnittet Tools for online engagement and communication som jag kommer att återkomma mer till senare.

Maria