Efter att ha läst rapporten angående Unga nätkulturer som KK-stiftelsen lyfter fram där läraren Staffan Humlebo för fram fördelarna med användandet av MSN som klassrum för att skapa en djupare kontakt med hans elever väcktes många tankar inom mig. Han lyfter fram förtrolighet och att ha modet att våga diskutera frågor av personlig art. Han menar på att det ställer högra krav på läraren. Jag håller med honom där, det ställs höga krav att våga diskutera livsfrågor och att ha förmågan att vara personlig utan att vara privat. Jag undrar...Är det skrämmande att komma närmare sina elever och samtala om frågor om livet på en chatt?
Alltmer inser jag vikten av att våga ta steget mot ett mer digitalt förhållningssätt. Att våga släppa in olika medier för kommunikation och att se att det faktiskt finns fördelar gentemot diskussionerna i klassrummet. Många gånger finns det allt för många som inte kommer till tals, dessutom skapas också många gånger ett klimat som hämmar många elever från att våga dela med sig av sina tankar och frågor på grund av rädslan att bli utpekad och bortgjord.
Är det någon av er lärare som provat att införa chatten i sin undervisning och i samtal med eleverna?
Hej!
SvaraRaderaTycker det är jätteviktigt det du säger om att våga släppa in olika medier. Jag tror också att chatt har en stor potential att öka delaktigheten och engagemanget hos studenterna/eleverna, bl.a. därför att många faktiskt känner sig lite obekväma med att prata inför alla. Själv har jag precis bara börjat upptäcka chatt som pedagogiskt verktyg (jobbar på högkolan, med engelska). Den här terminen har jag testat att använda det under seminarierna just för att öka delaktigheten. Det har absolut gett mersmak och jag ska fortsätta fundera över i vilka situationer det kan användas. Ser fram emot att höra mer om ditt digitala förhållningssätt!
Hälsar
Elisabeth